Scenarios spelas i mitt huvud, dag in & dag ut - om hur det kunde gått till, om allt jag sett mellan er två.

Du ställs inför ett ultimatum, men det är inte mig som du vill ha i ditt liv. Det är inte mig som du vill behålla, jag var ditt andrahandsval. Inget mer än det. Du låter du mig gå för att inte släppa taget om individen som du påstår inte betyder något, men om du istället väljer att ta farväl av mig, hur värdelös är inte jag då?

Du vet vilken inverkan detta har på mig, och om det nu är så som du säger - att du älskar mig - varför hjälper du mig inte ur denna situation?

Jag hatar dig inte, men tanken att dela något med dig är absurd.